skrattretande

När tar det slut?

my love is a revolver, my sex is a killer, do you wanna die happy?

Du vet inte vad du har, förens det är borta.

.. puss

Vill bara tillägga att min syster är bäst i världen. ♥


?

Jag är rädd för att leva, men är ändå rädd för att dö.
Jag är rädd för att välja väg, men vill ändå komma rätt.
Jag är rädd för att kämpa, men vill ändå inte ge upp.
Jag är rädd för att chansa, men vill ändå inte förlora den.
Jag är rädd för verkligheten?



saker som måste komma ut.

Vill få ut min ilska.. min rädsla, mina känslor och mina tårar.
ena stunden är jag glad, andra börjar jag skaka..
tårarna kommer & ibland vet jag inte ens varför?
är det så att vissa delar av tiden jag nyss lämnat dyker upp,
när man minst anar det? det känns ju så. alla stunder jag tänker på,
alla stunder i skolan jag satt & grät, kämpade efter andan,
sekund efter sekund men fick bara.. fram.. tårar. eller här hemma..
kunde ligga i sängen i timmar och bara låta tårarna rinna, det tog aldrig slut.
som att det var någon som fyllde på hela tiden, för.. jag grät verkligen floder!
som att jag grät stilla havet eller något. tappade andan där med..
& då fick jag tankarna att luften skulle ta slut. men det gjorde de inte.
ibland önskar jag att det skulle blivit så. det hugger hela tiden i mitt bröst,
faktiskt hela tiden.. bara jag andas, rör mig.. eller tänker?
vad är det egentligen? är det alla sår, alla skador..
allt jag fått emot mig som orsakat detta? förstört mig? jag vet inte.
men jag undrar. jag känner mig inte normal. jag har hela tiden ont i kroppen.
jag är alltid trött. jag känner mig deppig väldigt ofta nu för tiden med.
jag vill bara ligga ner, på en plats där jag är helt ensam..
låta tankarna snurra runt, kunna tänka klart.
jag vill samtidigt gråta ut tills jag tappar luften. 
varför känner jag såhär egentligen?
vad har jag gjort så jag förtjänar detta? jag vet inte, vet du?




Att känna sig utanför, mobbad. den känslan är obeskrivlig. känna sig iaktagen.
inte ha någon att luta sig emot, prata med.. om precis vad som helst.
att inte ens kunna gå bredvid någon och känna sig säker.
gå ensam hem, till skolan.. runt i skolan. sitta ensam på en bänk. i bamba.
det är en känsla, som bara såna som vart med om det, kan veta hur det känns.
det hugger i bröstet, ,man känner tårarna uppe i halsen,
men vågar inte ta fram dom. varför? det är ju bara bra?
men man vågar inte. vem skulle trösta en? alla skulle ju bara gått förbi en ändå,
som om man är osynlig. det är ingen idé. allt samlas inuti en,
och kommer inte ut. men när det
är fullt då? vad gör man då?
det tar ju slut någon gång, platsen där inne.. eller? så mycket tankar.
skära sig, den känslan som gör ont, fast som man mår bra av sen.
smärtan gör att man mår bra, just på den fronten. varför? jag vet inte.
jag känner mig hjälplös. kraftlös.. jag har ingen kraft att orka tänka längre.
jag backar undan och blir yr så fort jag tänker för mycket,
vad har hänt? min kropp, hela jag.. känns som jag ligger efter i allting,
och bara..väntar på att falla isär. jag känner mig sönder. krossad. sviken.
känns som att, jag knappt har en del kvar av mig, mitt riktiga jag.. i mig.
utan att jag är söndersplittrad lite överallt, och hittar inte tillbaka till bitarna.
det är så mycket jag tänker på, så mycket jag vill säga.. så mycket jag inte vågar säga.
det finns så mycket ord som aldrig, aldrig någonsin kommer komma fram.



horungar

Fuck off med erat prat, jag kan göra som jag vill,
det är ni som backar undan och jag som står still,
att jag är jag det står jag för, allt det är givet.

jag vet vilka ni är och ni ska sluta nu direkt,
annars ångrar du dig sen när ert pannben bilr spräckt.

stämpla mig för allt, jag är fan ingen ängel,
men jag får vad jag vill men du får ingenting i sängen,
jag blir lakk på ditt tjafs, att jag är värdelös,
själv ligger du och sprattlar som en bebis i kuvös,

skyll på mig och stämpla mig, fyfan vad jag tar åt mig,
seriöst är du trög? jag har fan inte rört dig.











Heaven doesn't seem far away anymore

skyll på mig och stämpla mig, fyfan vad ja tar åt mig, seriöst är du trög?





Idag har jag inhandlat mig ännu mer smycken, det får ni bild på imorgon!
Har också tränat, hur gött var inte de då? jäätte gött.
Imorgon ska jag först träffa Magnus en snabbis i stan, jävligt längesen!
Sen kommer Gabby och då ska vi vara i stan ett tag, sen chillidillar vi väl hem :)
Time for a powernap all night long, godnatt !




sober - hora

Kan inte gråta längre, har tagit slut på tårar
Vänner för alltid men det kommer kännas sjukt för båda
Det plågar mig att vi inte kommer sova tillsammans
Nu går vi skilda vägar även fast vi lova varandra
Att det skulle vara du och jag för evigt
Men utan dig bredvid mig kommer livet sakna mening
Jag saknar medvind när fan ska det vända
Ska sluta hoppas för det kommer aldrig att hända
Ta dig i kragen, håll dig vaken på dagen
För allting går vidare men saknaden skaver
Ingenting blir bättre av att bara gräva ner sig. ♥




Skrattirriterande !

Äntligen slutpraoat på Mexx, fyfan säger jag bara.
ska aldrig mer dit. aldrig mer till Hedé, aldrig mer till Freeport.
inte förens Mexx stänger. slavarbete.
ja ni vet ju själva hur mycket vi slet eller?
och dom gav oss omdömmen som är typ ig :) roligt? nej.
Samarbetsförmåga - Mindre bra
Engagemang och visat intresse - Mindre bra
Ansvar - Passa tider, anmäler frånvaro etc. - Godkänd
Visat serviceintresse gentemot kunden - Mindre bra
Kassaarbete - Insikt i hur en kassa fungerar - Mindre bra

haha, skrattirriterande. vi borde fått högsta betyg!
och då skojar jag inte. fuck them all.
jaja, nu ska jag inte deppa föör mycket!
Höstlov i fulla rullar nu :)
senare kommer videos + bilder upp från idag vi tog på praoen.
ja man måste ju roa sig lite iallafall i fängelset (?) hejhej!

I know i'm not alone

to not be able to fight more,
to walk around with a fake smile day in and day out,
with a big lump in the throat while the tears are close behind just about to emerge,
to always have thoughts going around that something will happen, unanswered questions ..
feel so weak that not even hurricanes go, just want to stay until the air runs out.
I do not know, but I am so fucking tired of this.
Tired of always feel bad, almost never be happy, always be afraid and feel alone.
sad, shocking and a step back from all the others, what really happened?






var tvungen att skriva av mig. vet inte vad det är med mig,
eller jo. men jag mår sjukt dåligt för tillfället.
vet inte. du är en helt annan jävla person nu, & jag hatar det.
en sak du inte vet, ska du aldrig få veta nu heller. fuck it.
hatar det. alla dessa känslor, ska aldrig mer tro på något. aldrig.
kärlek sviker, vänskap suddas ut, allt drar? är de inte så?

MOBBNING !

Mobbning? Vad är det egentligen? Vad tänker du på när du hör ordet mobbning?
Ett litet barn, som går ensam i skolan, utan några vänner, blir inknuffad i väggar och ner på golvet,
blir kallad massa fula ord, blir alltid vald sist på aktiviteterna på idrotten, blir alltid hånad åt?
Detta är nästan vad jag får upp i mina tankar först, när jag hör det ordet.
Fast detta är tyvärr bara lite, av allt som kan förknippas med mobbning.
Mobbning finns på väldigt olika sätt, man kan vara mobbad hemma, i skolan,
mobbad av sina vänner - att man då inte får vara med, och blir ensam..
Ja, man kan till och med vara mobbad på jobbet.
Mobbning har ingen begränsad ålder, mobbning finns från födseln till döden.
I alla åldrar. Fast det brukar man ju inte tänka på så ofta? Eller?
Hur ofta tänker du, när du hör ordet mobbning, på en vuxen man,
som blir mobbad på sitt jobb? Av sina chefer eller arbetskamrater? Aldrig.
Våra tankar är alltid riktade mot barn, eftersom att vi själva är i den åldern nu.

Det finns så många frågor, som man går runt och bär på,
Som man vill få ut, men som aldrig kommer ut.
Varför finns mobbning? Vad har det för mening egentligen?
+ tusen frågor till....

Varför finns mobbning?
Den som mobbar, är ju egentligen inte en mobbare? Så är det faktiskt.
Utan den personen, har antagligen blivit behandlad illa som barn,
Inte varit älskad, inte fått uppleva lycka, haft en dålig barndom helt enkelt.
Och då är det svårt att visa kärlek till andra människor.
Därför har man kanske massa sårade känslor inom sig, som vill komma ut?
Och då kommer dom tyvärr ut på andra. Jag vet inte, Jag kan ju ha helt fel? Eller?
Men det är ungefär såhär jag tänker iallafall.
Lyssna på dessa orden,  "Så man behandlar andra, blir man själv behandlad."
Och dessa orden är så sanna som dom är skrivna.
Behandlar man någon illa, blir man själv behandlad likadant, förr eller senare.
Jag ska ge ett ex på hur det kan se ut...:
'En kille, 15 års åldern, har mycket pengar (rika föräldrar)
Behöver aldrig oroa sig över något, han är den bästa, snyggaste & fräckaste på skolan.
Han mobbar andra, delar inte med sig av någonting (hans pengar) eftersom att han har så mycket,
Om det är någon som behöver låna, utan han behåller allt för sig själv.
Såhär behandlar han dom som är "mindre värda" i hans värld.
Dom åker på klassresa, och han har självklart med sig "lite småpengar" som är ungefär 3-4 tusen kanske.
Dom bor på ett hotell/vandrarhem, och han lämnar sina pengar på ett speciellt ställe,
där han tror ingen kan hitta dom, där dom kan vara gömda.
När dom varit på utflykt och kommer tillbaka, har dom haft inbrott.
Och hans pengar är självklart borta.
Vad gör han nu? Jo, han börjar smöra för dom andra killarna i klassen.. dom han alltid mobbat.
"Vi har ju alltid varit nära vänner, eller hur? det vet du väääl? skulle jag kunna få låna.. lite.. pengar? ;)"
Vad tror du själv han får för svar? Självklart delar ingen med sig.
Vem gör det, till någon som varit så elak, och egoistisk mot dom, de senaste åren? Ingen.
Han får skylla sig själv.' Och det är här dessa orden kommer in...
"Så man behandlar andra, blir man själv behandlad."    You got it?

Vad har mobbning för mening egentligen?
Vad är meningen med att trycka ner en människa med ord...eller t.o.m med blickar, eller kroppsspråk,
som kan förstöra en själ, helt och hållet? vad är meningen med att få en människa sårad, krossad,
ledsen, känna sig utanför, oälskad, hatad och helt meningslös?
Är det inte så att alla vi människor i världen är lika mycket värda?
Och att ingen ska bli behandlad sämre bara för att man ser ut på ett annat sätt än andra,
har en annan färg eller har en sjukdom kanske? Jag ger ett ex...:
Om man stammar eller läspar...klart man blir mobbad. Varför?
Den personen som har den sjukdomen är ju minst 100 gånger svagare än personen som går på, eller hur?
Är det rätt? Att gå på en som har mindre kraft att ge tillbaka, stå upp på båda benen och stå emot allt?
Verkligen inte! Att bli påmind varje dag om den sjukdomen, man kanske hatar sin sjukdom.
Försöker glömma den, få bort den ur tankarna och sinnet, varje dag.
Men om man blir påmind varje dag om den, folk kan reta en och spamma eller läspa, och skratta.
hånskratta. åt den personen. Folk runt om står antingen och skrattar med dom, som mobbar.
och skrattar åt personen dom trycker ner. Eller så lossas dom som att dom inte hör något, inte är där.
inte ser någonting. Som att dom inte existerar för tillfället och ser vad det är som händer.
Men tyvärr så medverkar faktiskt dom i själva mobbningen, eftersom att dom inte säger till?
Säger till att sluta, sluta mobba. Sluta trackatisera människor som mår dåligt. Men grejen är den,
att dom som mobbar, är ju somsagt, inte perfekta? Det är ju det man tror. Dom säger att dom är bäst,
dom äger allt & alla. Men så säger dom bara, för att stärka sitt självförtroende.
Och få folk att tro att dom är perfekta. Men innerst inne gömmer det sig en svaghet. Vi alla har svagheter.
Någonstans. Som detta med läspandet och stammningen, Om dom hade sagt...
"Vad fula kläder du har på dig idag!" Då skulle inte den personen brytt sig speciellt mycket, liksom..
Bara dom inte tar upp om min sjukdom. Jag bryr ju mig inte om dom tycker jag har fula kläder,
det är ju jag som har på mig det? Right? Men om man slår på samma punkt hela tiden,
som nu är Stammningen & Läspandet. Så småningom blöder det, allt går sönder och man orkar inte mer?
eller hur? Punkten är träffad för många gånger. Och det är då människorna ger upp, dom orkar inte mer.
En del tar sina liv. Tar sina liv? För att ha blivit mobbade över en sjukdom/sak som...egentligen,
ska behandlas helt tvärtom? Dom som har en sjukdom ska tas hand om bättre än dom som inte har,
egentligen, eller hur? För dom ska inte behöva tänka...
"Jag vill försvinna, jag vill ta mitt liv, Ingen tycker om mig, ingen bryr sig. Jag vill dö."
INGEN INGEN INGEN. Men tyvärr är det människor som tycker så, och gör sådana saker.
Tänk på människor som tar sitt liv pga detta,
Undra egentligen hur dom som stått och skrattat med dom som mobbat,
eller lossas att dom inte sätt, hur dom känner då? En LITEN sak kan betyda mycket.
Hade någon brytt sig, gått fram efter är iallafall bättre än ingenting, och frågat hur personen mår,
hjälpt han/hon upp och tagit hand om han/henne, då hade kanske inte den personen tagit sitt liv?
För den kände, att det finns någon här i världen... Som bryr sig om mig.
Men så är det inte speciellt ofta, det finns ingen som vill eller vågar agera. Rycka in och hjälpa.






Jag har själv blivit mobbad, av personer. många personer till enskilda.
Mobbad i skolan, utanför skolan, på internet, via telefon o.s.v.
Det är något jag helst inte vill ta upp, eftersom att det tillhör mitt förflutna,
Men jag kan säga att jag var mobbad för hur jag såg ut, hur jag var som person,
Såna saker som egentligen inte är speciellt allvarliga? Men som kan bli till ett 2e världskrig.
Och så fort en mobbar, blir det fler som hakar på och vill göra samma sak.
Man blir deras offer. Deras leksak, som kan kastas runt,
slitas isönder och sedan slängas in i ett hörn och lossas som ingenting har hänt.
Det är hemskt, Jag vet. Det är fruktansvärt. Den känslan att känna sig ensam,
övergiven, krossad, sårad, meningslös... slår ingen annan känsla. Den går inte att beskriva,
man känner sig helt tom inuti och ut.
Dom som varit mobbade vet precis vad jag pratar om, och hur det känns. dom som aldrig varit,
kommer aldrig kunna veta. Det går inte att se in i en sådanhär situation, utan det är något man måste uppleva.
Det jag ville komma med den här texten, var att... Alla vi personer är lika mycket värda, hur vi än ser ut,
hur vi än är som personer, vad är vitsen med mobbning egentligen? Dom som mobbar, mår bra för stunden,
när dom mobbat någon. Det känns skönt, att... Äntligen har jag lyckats igen! Jag fick henne att gråta,
att känna sig meningslös, jag fick henne att kanske senare ta sitt liv? Men senare.
Och såhär känns det i ALLA, Man får faktiskt skuldkänslor.
Det finns inte en enda människa här i världen som lever utan skuldkänslor.
Sanningen svider, Men det är såhär det ligger till. Det är såhär jag ser det, iallafall.




Skriv gärna vad ni tycker och om ni har åsikter! :)

back in the days så att säga ...

Satt och hitta två bilder från back in the days.


Här ser man direkt vad min fritid bestod av den tiden?
Måla & teckna är so fucking nice!


Hittade denna söta bilden med.                                     Lite skillnad är det ju iallafall? ;)
8 år skulle jag tro jag var då.                                         Typ 8 års marginal.

Strängnäs 09 (L)



Jag saknar denna platsen.


...




allt är mörkt.


bästa vän

Jag vet inte vart jag ska börja, eller hur jag ska sluta heller.
för detta kan ta en evighet, att beskriva dig, min bästa vän, syster, andra halva,
med dom bästa, flesta och mest passande ord som finns, för att beskriva det vi har - världens bästa vänskap.
den slår precis allting.
jag har känt dig i över 3 år nu, vi blev vänner i början av 7an, började snacka lite,
träffades, och där klickade det direkt, det var nästan som att vi var menade att träffas,
och att senare med tiden bli bästa vänner.
vi har gjort så jävla mycket! har såna underbara, galna, sjuka, och mest betydelsefulla minnen med dig.
vad har vi inte gjort? finns så jävla mycket, och så jävla många minnen. så kommer knappt ihåg hälften.
kommer ihåg i början när vi träffades, vi var ute och gick, gick o gick, och det tog aldrig slut?
det ända vi gjorde var att gå. gå och skratta. underbar känsla.
1a sommaren tillsammans, då vi hade känt varandra i nästan 1 år,
var vi med varandra varje dag, nu var vi bästa vänner.
vad gjorde vi? vi cyklade överallt. vi cyklade till min mormor, till mölndal och tillbaka bara för att fördriva tiden.
vi cyklade hem till mig, hem till dig, runt kållered i omgångar. bara för att vi ville. för att vi hade kul.
och vi skrattade. vi åkte till smarholmen och västra hagen ibland, badade och hade kul.
vi pajade också min cykel, som vi alltid använde. så .. vad gjorde vi mer? jag var i grekland,
och du var i danmark. redan då kände vi att.. vi saknade varandra. vi behövde varandra.
så nära hade vi blivit nu..tiden gick, vi hade nu känt varandra i 1 år. det var vinter.
vi började åka runt lite.. in till göteborg, kungsbacka, ja.. lite överallt. och bara, utforska?
eller? det var ju typ så det gick till.
träffades varje dag, utanför och i skolan. fortfarande tajta.
vad gjorde vi på dagarna? vi träffades, åkte in till stan. köpte kläder, åt på mcdonalds eller något sånt,
tog kort precis överallt! vi gick runt och hade bara allmänt kul helt enkelt.
nu var det den 2a sommaren tillsammans, nu hade vi varit bästa vänner i 2 år.
vad gjorde vi? vi åkte moppe, överallt. fortfarande till min mormor för att få fika,
runt överallt i kållered. vi var på smarholmen och västra hagen,
vi tältade långt borta med robin och johanthan. vi bestämde oss också denna sommaren,
att... vi ska börja resa tillsammans.
nu började vi 9an.
lika tajta, lika mycket bästa vänner.
tiden gick, vi träffades.. och gjorde allt det vi gillade att göra.
åka till stan och bara vara? det räckte för oss.
för vi hade iallafall varandra.
på vintern åkte vi på våran första resa tillsammans, vi åkte till stockholm.
där skulle vi kolla på chris brown, en av våran största idoler. och se han på riktigt.
det var sjukt kul, fan vad roligt vi hade. som alltid då?
vi bestämde att vi verkligen skulle fortsätta resa, det var våran grej.
tiden gick, det blev vår... sen sommar.
nu var det våran 3e sommar tillsammans, 3 år som bästa vänner.
vad gjorde vi? vi åkte moppe. vi åkte till borås. vi var aldrig hemma, allltid ute på "äventyr".
vi blev jagade av flugor på slottskogen, asså. jag kommer knappt ihåg vad vi gjort?
för det är så himla mycket! men jag vet ju iallafall om vad vi gjort själv, resten får ni ta reda på.
nu är vi här idag. vi har hamnat i samma klass. HP1M. en reseklass. reselinjen.
kan inte bli bättre?! våra drömmar är att resa, och det är det vi ska göra.
nu på höstlovet ska vi till stockholm igen, eller skåne.
på våren ska vi till norge, och på sommaren ska vi till skåne igen kanske.
sommaren efter den, ska vi antagligen tågluffa i europa.
jag kan inte mer än att säga att ...
du är verkligen, min bästa vän.
jag kan lita på dig till 110 % om mer.
vi delar allting. verkligen allting.
alla skratt, alla minnen, all glädje, all gråt, alla hemligheter,
vi delar kläder.. smycken, vi delar allting?
du är min andra halva, min syster, min bästa vän, mitt allt.
hand i hand livet ut, jag klarar mig inte utan dig.
denna texten är till dig, gabriella arvidsson.




lite seg dag änna.

pluggat i några timmar nu, rätt lätt faktiskt. tur det! :o

har faktiskt ingenting att göra, så kommer med en tidsfördrivs-lista!

jag har insett att min senaste kyss: gav mig en varm känsla.
jag lyssnar på: för tillfället Rise up - Yves Larock
jag pratar: för mycket.
jag tycker om: ärligt folk,mina vänner och sommaren.
jag avskyr när folk: ljuger och inte är sig själva.
min bästa vän är: gabriella arvidsson.
min första vän heter: adam vestin.
kärlek är: något som har både bra och dåliga sidor,underbar känsla men också krossande.
när jag borstar tänderna: borstar jag tänderna...?
när jag lagar mat: vill ingen ha det jag lagar sen.
jag tänder på: muskler,härlig personlighet och humor.
det sexigaste yrket är: fotbollsspelare eller brandman.
det är charmigt när: killar ger komplimanger i VERKLIGA livet,har humor och kan stå för det dom säger.
jag är rädd för: höga höjder och att bli lämnad ensam.
den värsta känslan är: ensamhet.
den bästa känslan är: när man upplever lycka,kärlek,glädje.
jag är bäst på: att lyssna och förstå.
jag är sämst på: att förstå något i skolan.
om jag va ett djur skulle jag vara: en fågel.
om jag var en kille för en dag skulle jag: haft sex med en tjej o kännt hur det käns.. hahaha
kommer alltid vara: mig själv.
det finaste som finns är: kärleken.när den är bra.
i sommar: har jag träffat världens bästa killkompis,adam.
sist jag grät var: igår.
jag kan: vara mig själv,men ibland går jag också över gränsen.
jag kan inte: tycka om mig själv.
när jag vill tänka går jag: in på mitt rum eller till en kompis.
när jag bakar så bakar jag: kladdkaka.
min mobiltelefon är: mitt allt,ungefär.
när jag vaknar på morgonen: fortsätter jag sova.
innan jag går och lägger mig: smsar jag.
just nu tänker jag på: att jag nog ska plugga lite till.
bebisar är: jobbiga.
idag har jag: pluggat och sovit.
ikväll ska jag: plugga och sova.
i morgon kommer jag: gå i skolan.
jag vill verkligen: åka tillbaka till strängnäs.




.. nu ska jag fortsätta med mitt pluggande för jag är så duktig!

..

Är inne på Therese Johansson Rojos blogg för tillfället,
bara när jag letade upp den började mina ögon fyllas med tårar..
Therese motto var - Lev livet fullt ut!
Det tror jag minsann du gjorde, Therese..
men, du kommer aldrig få leva livet fullt ut? ..
För ett par jävla fucking idioter fick idén att mörda dig.
jag blir så jävla förbannad, så jävla ledsen, det är helt ofattbart.
Okej, avundsjuka kan gå en bit.. det kan gå till bråk. sen räcker det.
Men INTE till att få en person dödad, På grund av avundsjuka?
Dom som gjorde detta mot dig, Therese.. dom borde inte få leva.
inte få leva, eller.. hamna i fängelse. och sitta där ensamma resten av livet.
jag vet inte vad jag ska ta vägen, detta har fängslat mig helt! allt detta om dig.
Fast jag inte vet om dig mer än allt som stått i tidningarna, internet o.s.v.
jag är tom på ord.




http://minneavtherese.blogg.se/

http://thresrojo.blogg.se/

more than words could ever told you

Känner att jag måste skriva av mig lite.
fast vet inte riktigt varför? vill få ut min ilska.. min rädsla, mina känslor och  mina tårar.
ena stunden är jag glad, andra börjar jag skaka.. tårarna kommer & ibland vet jag inte ens varför?
är det så att vissa delar av tiden jag nyss lämnat dyker upp, när man minst anar det?
det känns ju så. alla stunder jag tänker på, alla stunder i skolan jag satt & grät,
kämpade efter andan sekund efter sekund men fick bara.. fram.. tårar. eller här hemma..
kunde ligga i sängen i timmar och bara låta tårarna rinna, det tog aldrig slut.
som att det var någon som fyllde på hela tiden, för.. jag grät verkligen floder!
som att jag grät stilla havet eller något. tappade andan där med..
& då fick jag tankarna att luften skulle ta slut. men det gjorde de inte.
ibland önskar jag att det skulle blivit så. det hugger hela tiden i mitt bröst, faktiskt hela tiden..
bara jag andas, rör mig.. eller tänker? vad är det egentligen? är det alla sår,
alla skador.. allt jag fått emot mig som orsakat detta? förstört mig? jag vet inte.
men jag undrar. jag känner mig inte normal. jag har hela tiden ont i kroppen. jag är alltid trött.
jag känner mig deppig väldigt ofta nu för tiden med. jag vill bara ligga ner, på en plats där jag är helt ensam..
låta tankarna snurra runt, kunna tänka klart. jag vill samtidigt gråta ut tills jag tappar luften.
varför känner jag såhär egentligen? vad har jag gjort så jag förtjänar detta? jag vet inte, vet du?
att känna sig utanför, mobbad. den känslan är obeskrivlig. känna sig iaktagen.
inte ha någon att luta sig emot, prata med.. om precis vad som helst.
att inte ens kunna gå bredvid någon och känna sig säker.
gå ensam hem, till skolan.. runt i skolan. sitta ensam på en bänk. i bamba.
det är en känsla, som bara såna som vart med om det, kan veta hur det känns.
det hugger i bröstet, ,man känner tårarna uppe i halsen, men vågar inte ta fram dom. varför?
det är ju bara bra? men man vågar inte. vem skulle trösta en?
alla skulle ju bara gått förbi en ändå, som om man är osynlig. det är ingen idé. allt samlas inuti en,
och kommer inte ut. men när det är fullt då? vad gör man då? det tar ju slut någon gång, platsen där inne.. eller?
så mycket tankar. skära sig, den känslan som gör ont, fast som man mår bra av sen. smärtan gör att man mår bra,
just på den fronten. varför? jag vet inte. jag känner mig hjälplös.
kraftlös.. jag har ingen kraft att orka tänka längre. jag backar undan och blir yr så fort jag tänker för mycket,
vad har hänt? min kropp, hela jag.. känns som jag ligger efter i allting och bara..väntar på att falla isär.
jag känner mig sönder. krossad. sviken. känns som att, jag knappt har en del kvar av mig,
mitt riktiga jag.. i mig. utan att jag är söndersplittrad lite överallt, och hittar inte tillbaka till bitarna.
det är så mycket jag tänker på, så mycket jag vill säga.. så mycket jag inte vågar säga.
det finns så mycket ord som aldrig, aldrig någonsin kommer komma fram.

.

glöm dina problem, imorgon kommer nya.
Det gäller att försöka se det positiva i det negativa.

skriva av mig..




Här ser ni (till vänster) en bild från min fjortistid. 2007-2008.
Kanske inte bästa bilden, men brunkräm på läpparna, övermycket mascara + brunkräm i ansiktet?
Finns inte så mycket mer att säga.
Medans bilden (till höger) är tagen igår. Nu för tiden bär jag ändast mascara. Känns mycket bättre!
Jag kan själv erkänna att jag varit en stor, fet fjortis. Det kan jag.
Och jag kan stå för det med, för det finns nästan ingen som inte varit fjortis?
Men jag kan också stå för att jag gått ur den zonen, och blivit den jag är idag.


Man växer upp & man drömmer om sitt liv
& man måste kämpa hårt för att nå sin dröm i tid
& vissa kämpar så hårt att dom glömmer bort sitt liv
& lägger all sin energi på drömmen om sitt liv.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0