Mobbning? Vad är det egentligen? Vad tänker du på när du hör ordet mobbning?
Ett litet barn, som går ensam i skolan, utan några vänner, blir inknuffad i väggar och ner på golvet,
blir kallad massa fula ord, blir alltid vald sist på aktiviteterna på idrotten, blir alltid hånad åt?
Detta är nästan vad jag får upp i mina tankar först, när jag hör det ordet.
Fast detta är tyvärr bara lite, av allt som kan förknippas med mobbning.
Mobbning finns på väldigt olika sätt, man kan vara mobbad hemma, i skolan,
mobbad av sina vänner - att man då inte får vara med, och blir ensam..
Ja, man kan till och med vara mobbad på jobbet.
Mobbning har ingen begränsad ålder, mobbning finns från födseln till döden.
I alla åldrar. Fast det brukar man ju inte tänka på så ofta? Eller?
Hur ofta tänker du, när du hör ordet mobbning, på en vuxen man,
som blir mobbad på sitt jobb? Av sina chefer eller arbetskamrater? Aldrig.
Våra tankar är alltid riktade mot barn, eftersom att vi själva är i den åldern nu.

Det finns så många frågor, som man går runt och bär på,
Som man vill få ut, men som aldrig kommer ut.
Varför finns mobbning? Vad har det för mening egentligen?
+ tusen frågor till....

Varför finns mobbning?
Den som mobbar, är ju egentligen inte en mobbare? Så är det faktiskt.
Utan den personen, har antagligen blivit behandlad illa som barn,
Inte varit älskad, inte fått uppleva lycka, haft en dålig barndom helt enkelt.
Och då är det svårt att visa kärlek till andra människor.
Därför har man kanske massa sårade känslor inom sig, som vill komma ut?
Och då kommer dom tyvärr ut på andra. Jag vet inte, Jag kan ju ha helt fel? Eller?
Men det är ungefär såhär jag tänker iallafall.
Lyssna på dessa orden,  "Så man behandlar andra, blir man själv behandlad."
Och dessa orden är så sanna som dom är skrivna.
Behandlar man någon illa, blir man själv behandlad likadant, förr eller senare.
Jag ska ge ett ex på hur det kan se ut...:
'En kille, 15 års åldern, har mycket pengar (rika föräldrar)
Behöver aldrig oroa sig över något, han är den bästa, snyggaste & fräckaste på skolan.
Han mobbar andra, delar inte med sig av någonting (hans pengar) eftersom att han har så mycket,
Om det är någon som behöver låna, utan han behåller allt för sig själv.
Såhär behandlar han dom som är "mindre värda" i hans värld.
Dom åker på klassresa, och han har självklart med sig "lite småpengar" som är ungefär 3-4 tusen kanske.
Dom bor på ett hotell/vandrarhem, och han lämnar sina pengar på ett speciellt ställe,
där han tror ingen kan hitta dom, där dom kan vara gömda.
När dom varit på utflykt och kommer tillbaka, har dom haft inbrott.
Och hans pengar är självklart borta.
Vad gör han nu? Jo, han börjar smöra för dom andra killarna i klassen.. dom han alltid mobbat.
"Vi har ju alltid varit nära vänner, eller hur? det vet du väääl? skulle jag kunna få låna.. lite.. pengar? ;)"
Vad tror du själv han får för svar? Självklart delar ingen med sig.
Vem gör det, till någon som varit så elak, och egoistisk mot dom, de senaste åren? Ingen.
Han får skylla sig själv.' Och det är här dessa orden kommer in...
"Så man behandlar andra, blir man själv behandlad."    You got it?

Vad har mobbning för mening egentligen?
Vad är meningen med att trycka ner en människa med ord...eller t.o.m med blickar, eller kroppsspråk,
som kan förstöra en själ, helt och hållet? vad är meningen med att få en människa sårad, krossad,
ledsen, känna sig utanför, oälskad, hatad och helt meningslös?
Är det inte så att alla vi människor i världen är lika mycket värda?
Och att ingen ska bli behandlad sämre bara för att man ser ut på ett annat sätt än andra,
har en annan färg eller har en sjukdom kanske? Jag ger ett ex...:
Om man stammar eller läspar...klart man blir mobbad. Varför?
Den personen som har den sjukdomen är ju minst 100 gånger svagare än personen som går på, eller hur?
Är det rätt? Att gå på en som har mindre kraft att ge tillbaka, stå upp på båda benen och stå emot allt?
Verkligen inte! Att bli påmind varje dag om den sjukdomen, man kanske hatar sin sjukdom.
Försöker glömma den, få bort den ur tankarna och sinnet, varje dag.
Men om man blir påmind varje dag om den, folk kan reta en och spamma eller läspa, och skratta.
hånskratta. åt den personen. Folk runt om står antingen och skrattar med dom, som mobbar.
och skrattar åt personen dom trycker ner. Eller så lossas dom som att dom inte hör något, inte är där.
inte ser någonting. Som att dom inte existerar för tillfället och ser vad det är som händer.
Men tyvärr så medverkar faktiskt dom i själva mobbningen, eftersom att dom inte säger till?
Säger till att sluta, sluta mobba. Sluta trackatisera människor som mår dåligt. Men grejen är den,
att dom som mobbar, är ju somsagt, inte perfekta? Det är ju det man tror. Dom säger att dom är bäst,
dom äger allt & alla. Men så säger dom bara, för att stärka sitt självförtroende.
Och få folk att tro att dom är perfekta. Men innerst inne gömmer det sig en svaghet. Vi alla har svagheter.
Någonstans. Som detta med läspandet och stammningen, Om dom hade sagt...
"Vad fula kläder du har på dig idag!" Då skulle inte den personen brytt sig speciellt mycket, liksom..
Bara dom inte tar upp om min sjukdom. Jag bryr ju mig inte om dom tycker jag har fula kläder,
det är ju jag som har på mig det? Right? Men om man slår på samma punkt hela tiden,
som nu är Stammningen & Läspandet. Så småningom blöder det, allt går sönder och man orkar inte mer?
eller hur? Punkten är träffad för många gånger. Och det är då människorna ger upp, dom orkar inte mer.
En del tar sina liv. Tar sina liv? För att ha blivit mobbade över en sjukdom/sak som...egentligen,
ska behandlas helt tvärtom? Dom som har en sjukdom ska tas hand om bättre än dom som inte har,
egentligen, eller hur? För dom ska inte behöva tänka...
"Jag vill försvinna, jag vill ta mitt liv, Ingen tycker om mig, ingen bryr sig. Jag vill dö."
INGEN INGEN INGEN. Men tyvärr är det människor som tycker så, och gör sådana saker.
Tänk på människor som tar sitt liv pga detta,
Undra egentligen hur dom som stått och skrattat med dom som mobbat,
eller lossas att dom inte sätt, hur dom känner då? En LITEN sak kan betyda mycket.
Hade någon brytt sig, gått fram efter är iallafall bättre än ingenting, och frågat hur personen mår,
hjälpt han/hon upp och tagit hand om han/henne, då hade kanske inte den personen tagit sitt liv?
För den kände, att det finns någon här i världen... Som bryr sig om mig.
Men så är det inte speciellt ofta, det finns ingen som vill eller vågar agera. Rycka in och hjälpa.






Jag har själv blivit mobbad, av personer. många personer till enskilda.
Mobbad i skolan, utanför skolan, på internet, via telefon o.s.v.
Det är något jag helst inte vill ta upp, eftersom att det tillhör mitt förflutna,
Men jag kan säga att jag var mobbad för hur jag såg ut, hur jag var som person,
Såna saker som egentligen inte är speciellt allvarliga? Men som kan bli till ett 2e världskrig.
Och så fort en mobbar, blir det fler som hakar på och vill göra samma sak.
Man blir deras offer. Deras leksak, som kan kastas runt,
slitas isönder och sedan slängas in i ett hörn och lossas som ingenting har hänt.
Det är hemskt, Jag vet. Det är fruktansvärt. Den känslan att känna sig ensam,
övergiven, krossad, sårad, meningslös... slår ingen annan känsla. Den går inte att beskriva,
man känner sig helt tom inuti och ut.
Dom som varit mobbade vet precis vad jag pratar om, och hur det känns. dom som aldrig varit,
kommer aldrig kunna veta. Det går inte att se in i en sådanhär situation, utan det är något man måste uppleva.
Det jag ville komma med den här texten, var att... Alla vi personer är lika mycket värda, hur vi än ser ut,
hur vi än är som personer, vad är vitsen med mobbning egentligen? Dom som mobbar, mår bra för stunden,
när dom mobbat någon. Det känns skönt, att... Äntligen har jag lyckats igen! Jag fick henne att gråta,
att känna sig meningslös, jag fick henne att kanske senare ta sitt liv? Men senare.
Och såhär känns det i ALLA, Man får faktiskt skuldkänslor.
Det finns inte en enda människa här i världen som lever utan skuldkänslor.
Sanningen svider, Men det är såhär det ligger till. Det är såhär jag ser det, iallafall.




Skriv gärna vad ni tycker och om ni har åsikter! :)