Idag är det ½ år, 6 månader, 27 veckor och 187 dagar sen jag åkte till Strängnäs.
Till platsen som fick mig att tänka om, fundera och bli mer gladare.

När jag kom dit var det ungefär såhär jag reagerade först..
Vad är det för plats jag bor på egentligen?
Om man jämför Kållered mot Strängnäs, det går inte ens.
Det var som att komma in i en helt ny värld, se livet på ett nytt perspektiv på livet,
och bli uppfattad på ett helt annat sätt än innan. Ett bättre sätt.
Det var en härlig, lycklig och bra känsla jag fick när jag var där.
Att slippa tänka på allt jag har bakom mig,
släppa det tunga på axeln och bara njuta av stunden.
Det har jag inte gjort på flera år, men när jag kom dit gjorde jag det direkt.
Varför skulle jag längta hem? Det ända jag kunde sakna, var isåfall mina vänner.
Fast det gjorde jag ändå inte, för jag var ju bara där en vecka ändå.
Och jag fick mig nya vänner i Strängnäs med,
och jag kan verkligen känna att det är helt anorlunda folk där som här hemma.
Folk bryr sig inte lika mycket om allt vi gör här, hur folk ser ut,
hur folk beter sig, vilka man umgås med, ja precis allting.
I strängnäs brydde man sig inte om hur man såg ut, eller hur man betedde sig,
eller vilka man umgicks med, för man blev respekterad för den man var.






Ja det var faktiskt precis såhär jag kände.
Det kändes som att jag hade kommit till himmeln för stunden,
att Gud ville ge mig lite lycka, glädje och hopp.
Det kanske var menat att det skulle bli såhär?
Det kanske var menat att jag skulle hitta Adam på bilddagboken,
som från början ett offer jag och Sandra skulle driva med,
men sen några år senare, börja prata med.
Som jag redan förstod från första början,
var Adam inte vilken kille som helst, utan en väldigt bra kille.
En sån det bara finns få av. Som inte växer på träd.
Och han har jag fått chansen att lära känna.
Och Adams vänner, dom är alla likadana. Alla är unika,
bra personer och inte ens i närheten,
av vad som finns i klungor här i Göteborg.

Med detta inlägget ville jag egentligen bara säga att,
Jag verkligen saknar platsen, folket, friheten, allt det där bra jag fick med mig därifrån.
Men i sommar ska jag upp igen, och det är bara att se fram emot, för det SKA jag.